Bakslag eller "Vad är det som händer"

Fram till igår har allt gått som tåget, d.v.s. jag har mått bra och allt har varit frid o fröjd. Jag började morgonen igår med en hutt Laktulos för min tröga mage. Magen började liksom  småmorra precis som magkatarr, jag skulle också kunna säga att jag har kramper i magen. Det är en diffus smärta som tilltog ju längre dagen framskred, vid lunchen hade jag starka kramper så jag lämnade bordet och tog en promenad i korridoren efter en stund släppte smärtan och jag kunde äta utan problem. Det var liknande procedur vid alla mattillfälen under dagen. Vid 19-tiden drack jag kamomillte och tog två riskakor med leverpastej på dvs riskakorna först och te efter en kvart, jag fick i mig halva koppen sen blev kramperna för påtagliga. Vid 20.30 kom ett långt utdraget krampanfall, jag visste inte vilket ben jag skulle stå på. Sitta var omöjligt, jag vandrarde omkring gnydde, gnällde och ojjade mig, toabesök med en viss framgång tyvärr släppte inte krampen. Efter ett tag klingade det av och jag borstade tänderna och annonserade mitt sänggående hade bara hunnit upp till sovrummet så kände jag "nu är det dax att kräkas" ner till badrummet stod o hulkade rejält utan att kunna spy, fast det kändes mycket bättre efter dessa hulkningar, jag gjorde ett nytt försök att inta sängläge. Jag slummrade nog till lite men vid midnatt var det dax igen nya kramper nytt illamående, nya hulkningar utan att kunna få upp något och en ny lugnare stund. Jag hade svårt att somna så T läste högt för mig (det är ett oslagbart knep) jag somnade till slut. Vid tretiden vaknade jag på nytt med nytt illamående, ny tur till badrummet, nya huklningar och nytt lugn, jag somnade om. Klockan ringde 5.45 ingen värk, kan ni fatta ingen värk. Jag gick upp fixade frukost havrevälling till mig och te o macka till T. Han hade O-hamn på sitt schema idag så han for iväg vid 7 snåret. Min havrevälling gav ingen ny smärta utan det verkade gå bra, vid lunchtid började smärtan i magen igen. Den är så svår att klä i ord, som magkatarr fast inte, som kramp fast ändå inte, som när man varit hungrig länge och sedan äter lite för fort och för mycket. Men det stämmer ju inte. Jag ringde sjuksköterskan på Bariatric center, hon skulle prata med han som opade mig för se om han hade något förslag. Själv kunde hon inte på rak arm säga vad det kunde vara. En tanke som slog mig imorse var om jag hade fått en dumping av Laktulosen, för den var ettersöt enligt mitt tycke, Varken sjuksköterskan eller jag tror riktigt på att en dumping kan ta 19 timmar, dessutom har jag ju inte tagit det idag och magen knorrar en hel del även om det inte är som igårkväll. Hon skulle ringa mig imorgon och höra hur jag mår.
Nu hoppas jag att det här går över och att jag får må lika bra som jag gjorde första tiden efter op.
tingeling

Andra veckan....

Denna vecka har jag börjat att jobba igen. Det var meningen att jag skulle vara på jobbet ett par timmar om dagen eller som Herr T sa komma o hälsa på.. Nu blev det så att mån o tis jobbade jag 5 timmar/dag och ons 9,5, torsdag softade jag med ca 3 timmar så man kan väl säja att jag har börjat ialla fall. Nu har jag inget fysiskt tungt jobb precis utan jag har nog bara mått bra av att sätta igång. Hur mår jag nu då?? Frågar någon så svarar jag alltid "bra" och så är det. Visst kan jag ha lite smärtor ibland, visst är det ett jä..la liv i mage o tarmar när jag äter och en tid efter, trött kan jag bli utan att ha gjort speciellt mycket. Men jag känner ändå att jag mår bra, blir starkare o piggare för varje dag.
 Att äta sakta är nog det svåraste uppgiften, den måste jag hela tiden jobba på. Annars har jag gått från flytande mat till mjuktuggad mat. Denna helg står kött på önskelistan, ska allt försöka att få till det.
I tisdags var jag på vårdcentralen och tog bort agrafferna, distriktsköterskan tycke att det såg så fint ut och att det hade läkt bra, hon visade lite hur jag skulle tejpa i fortsättningen. En rekomendation som jag hittade i min "Gastric ByPass pärm" var att det ska tejpas i 6 månader efter op för att slippa ärr.
Hmm ska jag bli någon bikinibrud? Nä knappast. Vi får se hur länge jag tejpar....

Det får bli allt för denna gång
hej svejs