Nyårsafton

Vaknade vid 6.30- låg o klura lite, innan jag gick upp och satte fart på elden i spisen. Det är så gött när det sprakar och värmen sprider sig i köket medan jag kollar över facebook och dricker ett glas plommondryck.
Det tog nästan en kvart att dricka upp ett glas, det finns hopp för mig. Förklaring följer, jag äter så fort om det är stora bitar -tryck upp i gommen och svälj, är det vätska ta mun full o svälj. Det är inget bra och desutom kommer det vara omöjligt att göra så sen efter operationen så jag har tränat på att tugga min mat, svälja vätska i mycket små klunkar. Ibland lyckas jag och ibland är jag igenom halva måltiden innan jag kommer på - visst ja tugga väl var det.
Igår lagade jag mat och la i små små portioner och frös in. Det blev en kyckling historia, där använde jag mig av ICA sweet&sour färdig sås till det kokte jag 100g kycklingfilé. Jag lät kycklingen bli helt kall och sen mixade jag det hela till en slät soppa, in i frysen allt var frid o fröjd. Tills jag kom på att den såsen måste vara på tok för söt, det blir nog som att be om dumpning om jag äter det efter op. Eftersom kcal var lågt i soppan så kan jag ha den som alternativ i flytperioden före op. Senare på dagen tog jag itu med nästa projekt en köttfärssoppa. Innan den tillagades så gjorde jag en frysrensning kvar på köksbänken blev fryst blomkål, ärter och sparris. Från kylen kom broccoli, morot, potatis, lök, purjolök och nötfärs. Sparrisen finhackade jag så att inga långa trådar ska trassla in sig i den nya magsäcken, resten delade jag sönder lite och kokte med ett par dl vatten och en halv kycklingbuljongtärning. Löken förvällde jag i stekpannan innan jag fräste upp nötfärsen. I med den färdigstekta färsen bland grönsakerna det fick koka ihop med 3 dl matlagningsgrädde för säkerhets skull använde jag laktosfri matgrädde. Allt mixades till en slät mustig krämig soppa provsmakade (mycket godkänt) och portionerades i små burkar kyldes av och frös in. 12 portioner finns nu och väntar på mig, Det känns tryggt att veta att jag inte behöver stå o laga mat direkt när jag kommer hem, har även inköpt Keldas färdiga soppor de ska jag prova nu innan op för att se om de passar mig.
Idag är sista dagen på mycket länge som jag ska äta fast föda, det blir 22 dagar med flytande kost förhoppningsvis kommer jag att lätta ca 4 kg vikt också, sedan blir det 10-12 dagar med pyttesmå flytande portioner 5-6 ggr/dag. Efter det väntar 14 dagar med purémat. Så i mitten på februari kan jag börja tänka på att få fast föda om allt går som tåget vill säga och varför skulle det inte göra det.
Dagens meny består av skagentoast som lunch och lammentrecôté med klyftpotatis. Det blir mumma det.

Jul o Nyår

Nu har vi avverkat julen, jag har ätit vanlig mat fast mindre portioner och tuggat väl. Nu står nyår inför dörren och vi bestämde att nyårsafton blir sista dagen (på länge) med vanlig mat. Nyårsdagen ska jag trappa ner med mat och trappa upp med soppa, d.v.s in i flytperioden. Jag är visserligen ivrig på att sätta igång men som min man sa -du hinner nog bli less på soppa.
Idag ska jag i alla fall kolla in receptboken, kanske t.o.m provlaga något. Som sagt jag känner att jag vill att tiden ska gå fort fram till op eller förbi rättare sagt. Jag ska prova Nutrilett en gång till, hur det än är så tror jag att det är svårt att få till balansen mellan kalori och näringsinnehåll så att jag tappar de kg som läkaren ville. Denna gång ska jag prova katrinplommonjuice innan frukost så får vi se om magen sköter sig.
Jag tänke att jag skulle använda den här tiden innan op till att laga lite mat i lagom portioner o frysa ner så att jag har att ta till om energi eller tid inte räcker till. Jag har gett mig den på att kroppen skall få den bästa möjliga start på det nya livet.

Ett stort beslut

Lördagen den 10 dec 2011 bestämde jag mig, konstigt att man kan känna så klart att det är det här jag vill. Nu får det vara nog.
Om jag börjar från början, jag ska bli opererad med metoden Gastric ByPass, jag ska bli normalviktig, ha ha, i kilo menar jag. Länge har haft inställningen att op är så drastiskt det måste ju finnas andra sätt och det är klart att det finns jag har ju prövat dem ”Lättare Liv” äta tre dagar, pulverdiet två dagar och äta tre osv. Jo jag gick ner, jo jag gick upp dem igen. Sen har tiden med Viktväktarna, räkna points, jo jag gick ner massor faktiskt, jo jag gick upp igen. Ja så har vi tiden med xtravaganza, pulverdiet + en allvarlig förstoppning samt en colon röntgen. Jag gick ner även nu och upp igen. Där emellan har jag levt på Nutrilett kortare perioder, tyvärr så kommer förstoppnings symtom som ett brev på posten. Om det beror på att det finns spår av gluten eller om det är ett vanligt fenomen vet jag inte.

Runt omkring mig i dans och scrap-kretsarna är det flera stycken som gjort en gastric bypass operation och de verkar vara nöjda, men som sagt det gäller ju inte mig eller……

Den 10 dec -11 hade vi en vuxen-barn aktivitet i vår butik. Bettan hade anmält sig tillsammans med två av sina barnbarn, jag visste att hon genomgått en GBP och att hon tappat många kg.  Det var bara ”halva” Bettan kvar. När jag såg henne tänkte jag ”va f-n ska man kämpa upp o ner i vikt för, när det finns en metod som tar en ner och låter en vara där”. Nu förringar jag inte det arbete som krävs som opererad, jag vet att det innebär ett ständigt vaktande på vad som man stoppar i sig men jag hoppas att man slipper detta jo jo-andet.
Jag kanske kan få slippa att ha kläduppsättningar i storlek 42- 50 i min garderob, för det är vad som finns idag.

Okey nu har jag bestämt mig, hur går jag vidare? Jag nämnde det för min man (lite i tron att han skulle avråda mig av samma skäl som jag haft innan dvs ”det är väl ändå väl drastiskt”).

-Om det är det du vill så” blev hans replik.
- Ja men det är dyrt, svarade jag.
- Ja -och har vi inte råd med det.
Han är så klok, inser direkt att här finns det vinster att göra dvs bättre hälsa, bättre välbefinnande.
Jag har nog mest sett att jag kommer att slippa vara så otymplig, orörlig och få chansen att ta fram lite utav min fåfänga, den som jag gömmer undan när jag är uppe i st 50.

Min man såg nog mest att jag kanske slipper astman, slipper ha så ont i kroppen och att jag kanske kan orka vara med på långa promenader utan att lida, dessutom kan jag kanske bli av med mina snarkningar och på så sätt kunna bli lite piggare.
Ja här finns det många vinster för oss båda.

Nu började en tid med att googla på Gastric ByPass.
Jag hittade en infofilm från Bariatric Center vid Sophia-Hemmet. Mycket bra film, det är en inspelning från deras informationsmöten, där både sköterskor, kirurg och dietist deltar + en frågestund. Jag läste en hel del bloggar från folk som gjort operationen.

Den 12 dec ringde jag till Sophia-Hemmet och beställde en 1:a träff.
Jag fick en tid till den 22 dec -11 Det kan tyckas att jag går fort fram men jag tycker nog inte det. Av mina 58 år har jag varit överviktig 30-35 år så nu är det dags för förändringar. Samtalet var så positivt, kanske det beror på att mitt beslut är taget långt inifrån hjärteroten.

Mellan den 12 dec och den 22 dec ägnade jag mycket tid att läsa olika bloggar om hur människor upplevde själva operationen och framför allt livet efter. Pratade med Tomas om hur detta kommer att påverka oss. När vi är ute och reser eller om vi är bortbjudna och jag måste äta lite mellanmål medan de andra tycker att middagen var tillräcklig, ja det finns massor av funderingar men vi kom överens om att vi tar ”problemen” vartefter, det kanske inte ens blir några problem utan mest vardagliga ting, man gör det lika naturligt som att borsta tänderna.

Resan mot 1:a träffen.
 Vi hittade Sophia Hemmet ganska lätt med hjälp av GPS, en del gatuarbeten gjorde att det blev lite omvägar. Vi kom fram i tid i alla fall. Efter div papper att fylla i och prover att ta så satte själva informationen igång. Vi var tre stycken som lyssnade på kirurgen. Det var jag, Tomas och en tjej till som ville göra operationen. Kirurgen Peter L sa ung. samma som den film jag hade kollat på men jag tyckte ändå att det var bra att höra det igen dessutom ”live” så att säga. Jag tyckte det var jättebra att även Tomas fick höra, detta kommer ju att påverka oss båda så vi måste tänka lite teamwork. Dietisten Marie höll också lite information om tiden före och efter operation. Hon har även skrivit bok ”Vägledning och recept för den första tiden” Mycket läsvärd, den kommer jag nog ha stor nytta av. Jag fick ett enskilt samtal med kirurgen även med en narkosläkare eftersom jag har astma. När dessa samtal var klara skulle jag bestämma operations datum, jag vill ha op. så fort som möjligt eftersom våren är ganska inbokad med göromål. Den 23 januari passar både oss och kirurgen. Mitt uppdrag till dess är gå ner 4 kg och att göra de förberedelser som står i infobladen.  Just nu i skrivande stund (juldagen) ter det sig ganska lätt uppdrag.